Tiomila 2023: Damenes reise

1.etappe, Anna Ulvensøen:

“Deilig få tildelt 1.etappe av UK etter mange gode 1. etapper ifjor. Viktig å ha med seg selvtillit derfra siden en betent slimpose meldte sin ankomst tre uker før tiomila som gjorde at jeg ikke kunne løpe. Etter en god konsultasjon hos dr. Ulvestad og dr. Narum på første økt på precamp, fritt sitert: “man kan IKKE se en betent slimpose på ultralyd, imponerende av fysioterapeuten isåfall”, “det er bare å prøve seg, hvis det ikke blir verre er det bare å kjøre på”. Fulgte rådene og veldig fornøyd med min gest til kamera før start. Var veldig glad jeg sto i første rekke når starten gikk, småkaos lenger bak. Åpnet så rolig jeg turte så jeg akkurat holdt følge opp bakken, monstersyra for det. Heldigvis fikk jeg den enkle gaflinga på 1.post så selv om syra krøp oppover mot ørene så stemplet jeg som nr. 2 på min gafling. De neste postene var ganske krevende, men (heldigvis, spesielt til 4.) ingen gafling her og hadde ganske god retning. Dannes en gruppe på ca 6 stk der jeg alltid ligger på halen pustende som en hvalross. Heldig med de neste gaflingene også der jeg har samme som flertallet. Oppover mot dammen er jeg såå sliten (like sliten som Lilje i mina og meg hvis noen har sett den). Mister de andre litt opp mot den inngjerda dammen, men prøver å lese kartet og tar av veien på riktig sted mot tredje siste post. Når jeg kommer til skrenten (posten min) ser jeg plutselig Hanna Lundberg igjen, men ikke posten. Hodet koker over av syra og jeg tar en æresrunde før jeg stempler på posten som var klint inntil skrenten. Løper med det jeg har til mål som dessverre er veldig lite, men egentlig strålende fornøyd med etappen og veksler som nr. 5 +1.07. Deilig å kjenne at man har gjort jobben, husker å målstemple og alltid koselig å veksle med Helena. Det beste med første etappe er å kunne få følge de rå lagkameratene mine etterpå. Superfornøyd med 3.plass!!!”

2.etappe, Helena Karlsson:

“Anna gjorde som vanligt en stabil första sträcka och växlade ut mig på 5e plats, 1.07min efter täten. Jag öppnade offensivt, kanske lite väl offensivt när jag i sista biten innan startpunkten börjar känna ett tryck över bröstet. Jag tittar på klockan i mitten av skidbacken och mycket riktigt, så har jag hjärtklappning. Jahapp, var det med DNF 10-mila skulle sluta för vårat lag i år, hann jag tänka medan jag ändå kämpade på det jag kunde upp för skidbacken. När jag väl nått toppen och fick springa lite nedför återhämtade sig hjärtat och pulsen var hyfsat normal igen, pjuh! Jag tar min första kontroll genom ett säkert vägval men gör sedan en liten sväng in mot 2a kontrollen. Lagen före verkar dock ha missat ännu mer då jag plötsligt ser IFK Göteborg som gick ut i ledning. Efter det flyter loppet på näst intill felfritt, jag tar mina kontroller och närmar mig täten sekund för sekund. Jag spikar tredje sista kontrollen där IFK gör en liten miss & vipps är vi uppe i absoluta täten. Jag har vid det här laget fått tillbaka hjärtklappningen och gör allt jag kan för att inte släppa för många sekunder in mot mål på IFK. Jag växlar ut Alice som 2a ut på långa dagen, 8 sekunder efter Simona Aebersold. Tacksam för att få springa med så kloka och starka kvinnor på laget, var och en en förebild på sitt sätt! Och extremt nöjd att vi följer upp fjolårets seger med en stabil 3e plats”

3.etappe, Alice Hugosson:

“Helena ger mig ett fint utgångsläge ut på tredjesträckan, 2:a endast 8 sekunder bakom IFK Göteborg med ett magadrag i starten är jag snabbt uppe i rygg. Första delen av banan präglas av mycket stress och slarvig orientering. Till tredje kontrollen ser jag att IFK drar lite för långt till vänster, jag litar på mig själv och håller min riktning in i det gröna och diffusa området där kontrollen ska vara. Men jag ser ingen kontroll. Tankarna börjar rulla, stressen ökar. Vänder tillbaka, läser in mig på en höjd, noggrann riktning in och rakt på kontrollen, endast ett par meter från där jag var tidigare. Samtidigt kommer Simona och vi tar kontrollen samtidigt. Stressar vidare, farten är hög och jag orkar inte riktigt bita mig fast i rygg. Luckan framåt växer. Jag sliter. Nu är jag ensam. Nu gäller det att göra jobbet ordentligt och kämpa på hela vägen in i mål. För laget! Jag lyckas vända stress och negativa tankar till ett inre lugn och fokus, genomför de sista 2/3 av banan bra. Växlar över till Anne Margerethe som 2.a, +2.37 bakom IFK.”

4.etappe, Anne Margrethe Hausken Nordberg:

“Fikk et nydelig utgangspunkt for 4. etappe: Litt vann mellom båtene, og den eneste båten som seilte ut før NSK støtte på et skjær nær 2. post. Jeg så havariet på nært hold, men betraktet det ikke som min oppgave å redde andre båter. Fikk dermed gleden av å løpe «ensam i tet» så å si hele etappen. Føler meg veldig heldig som fikk oppleve det igjen. På de siste meterne inn mot idrettshallen i Skellefteå suste reservebenken til IFK Göteborg forbi meg. Rå bredde i toppen hos de blåhvite!”

5.etappe, Tone Bergerud Lye:

“Ingen topp fysisk dag
Men var heldig å løpe på et helt fantastisk lag
Ydmyk og beæret over å få jobben med å løpe over målstreken
Men først måtte jeg tåle både leken og steken..

Fy søren så bra de andre burgunderdamene presterte
Da jeg fikk kartet var vi blant tre lag som regjerte
De blåhvite holdt et høyt nivå
Men på de første postene tenkte jeg at de kunne være mulige å slå

Etter bommen på 6.post løp jeg lenge helt solo, (som jeg har gjort før)
På vei mot nest siste og tenkte at “endelig slipper jeg spurtoppgjør”
Fikk plutselig beskjeden “Tove er rett bak”
Innløpet ble ingen hyggelig sak

Jeg måtte grave dypt selv om farten ikke ble høy
Å sikre bronsepinnen var skikkelig gøy
Særlig når man bli møtt på oppløpet av en gjeng som er så høye
Å legge opp Tio-satsingen kommer jeg til å drøye!”